Stina går och vinkar till allt och alla, eller vinkar är fel ord. Hon slänger upp handen mitt framför ansiktet på folk och gormar "tjääääna".. Ger sig inte fören utvald säger hej tillbaka då kommer hon glatt tillbaka till oss och tjoar "Nina hälsade killen/tjejen"
Hon hörde också farmorn kalla farfarn för "farsan" en gång. Detta snappade hon upp och började kalla farfarn för farsan, tills vi berättade att det var pappan som var en farsa.. Nu heter vi helt plötsligt farsan och morsan. Jaja..
Mycket "min" har det varit i helgen, "min glass" "min faffa Lasse" "min papa (apa)"
En konversation som vi hadt många gånger har gått
"Min apa/elefant/kanin/osv.. Nina klappa den mamma??"
"Nej Stina, man får inte klappa djuren här"
"Hmm, Nina klappa nannan dag, då Nina klappa siktigt (försiktigt)"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar