Att man kan stå folk, vänner, så nära men samtidigt så långt ifrån... På dagarna är allt precis som det borde, var, brukade. Men sen då..
Otroligt mycket har hänt sista tiden, både positivt och negativt. Funnit vissa, förlorat andra. Utvecklingen hos minidamen här hemma, utvecklingen hos mig själv. Lärt mig se saker med andra ögon, saker man aldrig trodde man skulle behöva "kolla efter". Skit.
Varför får inte jag ge folk andra chanser medan vissa får?! Att kunna gå min egen väg, och lyssna på mig själv har alltid varit viktigt för mig. Självklart extra viktigt nu, när mini finns vid min sida hela tiden! Underbara älskade mini som redan hunnit bli 7 månader. De snabbaste, mest händelserika 7 månaderna i mitt liv! Jag längtar till resten av livet!
Nog babblat. Jag vet inte vart jag vill komma med bloggandet, som vanligt. Men saknar det.
När det händer mycket runt omkring en, hemska eller underbara saker så är det skönt att skriva av sig! Oerhört.

Ta hand om er tills vidare
/S