Vårat hjärta fick då ingen lätt start på livet :(

Vi har tillbringat veckan inne på neo på USÖ då Stinis fick jättemycket gulsot.
Vi åkte in redan på måndagseftermiddagen efter att barnmorskan hade varit här! Lillan hade varit seg hela dagen men vi väntade med att åka in tills dess att hon kollar på henne (mitt sämsta beslut någonsin i livet)

Vi åkte in i ilfart till usö och väl därinne började de ta tester.. Bilirubinvärdet var, när vi kom in, 508 (!)  Över 400 är skadligt för barnet och där går också gränsen för att byta blod. Sköterskorna på bb gjorde oss inte mindre oroliga genom att säga saker som "Oj vad högt, detta har vi aaaldrig sett förut"  "Vi vet inte riktigt vad vi ska göra med henne, vi är minst lika oroliga som ni"  Jag fick panik och grät ner hela Stina! Tankarna for runt i skallen på en, kommer vi förlora henne?!
  Vi fick snabbt som ögat träffa en specialist som var helt underbar! Så förstående och lättsam, han förklarade precis vad som skulle hända, riskerna med det och allting!  Det bestämdes att de skulle byta blod på lillan för att rädda henne.. BYTA BLOD?  låter jätteläskigt, och det var det med! Få se sin dotter på 4 dygn ligga med en slang i magen.. Det var jobbiga 2 timmar.. Allting gick som tur var bra, och doktorn berättade att innan de bytte blodet hade bilirubinvärdet gått upp till 598, han förklarade att ett spädbarn inte borde överleva så höga värden och att det var en otrolig tur att vi inte väntade ett par timmar till med att åka in, då hade hon inte överlevt!
Jag dog lite inombords när jag fick höra detta. Våran Stina, inte överleva?  Det är vidrigt! En tanke man aldrig vill tänka...  Det var en jobbig natt, jag och Andreas satt som klistrade vid henne när hon kom tillbaka från operationen och skulle börja sola.. satt och tittade på vartenda andetag hon tog!

Så fortsatte det på tisdagen med, oroliga, massa tester togs men bilirubinvärdet började gå ner lite!
Sen har det bara blivit bättre och bättre, med några tillbakasteg!  Lillan är stark, det visste vi sen innan men att hon skulle vara så otroligt stark, det hade jag aldrig ens vågat hoppas på!

Dom har stuckit henne överallt, händerna, armarna, benen, magen tillochmed Huvudet! hon har inte sagt ett ljud, min fina kämpe <3

Nu hoppas vi bara att det fortsätter såhär, att krypa neråt!
Och självklart håller vi alla tummar vi har på att det inte hann gå in i nervsystemet på henne! Att hon inte behöver få några bestående men av detta!

Kommer säkert bli si och så med uppdateringen då vi ägnar all tid åt henne just nu!
Men håll tummarna tillsammans med oss och skänk henne en extra tanke! Hon behöver det!

Puss
/S