Fick falska förhoppningar i morse, två sköterskor kom in jätteglada och sa att don pratat med förlossningen, och det var lugnt där.
" idag Sofie, idag är det din tur"
Bestämde mig för att inte ringa Andreas, inte än, det har ju ändrat sig förr.. När doktorn kom in någon timme senare så är det klart att dom Inte har plats för mig idag.. Såklart inte.
Vet inte om det var beskedet eller om jag bara mår så jävla dåligt av att ligga här som gjorde att jag bröt ihop! Totalt.
Jag ska inte klaga, och det försöker jag att inte göra heller, jag har inte ens gått över tiden. Men det är just saken, att ligga här, instängd och må skit! Och se lyckliga familjer hela dagarna. Det tar på en, trots att man försöker hela oberörd och glad för deras skull..
Mamma kom och räddade mig, jag sa till sköterskorna att jag verkligen behövde komma ut. Efter mycket om och men släppte dom ut mig. Åkte och fikade med henne och fick prata av mig öga mot öga med någon! Det var skönt, annars hade jag fan varit ett ännu större vrak nu.. Skitsjukhus!
Vågar inte hoppas på igångsättning imorgon heller. Vill men vågar inte! Får bo kvar här, i det fina gula, varma sjukhusrummet med dom extremt sköna sängarna och rums" kamraten" skrattar åt ingenting och aldrig kan vara tyst..
Dystert jäkla inlägg.. Så otroligt synd är det verkligen inte om mig! Är bara inte riktigt mig själv idag.
Ta hand on er /S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar